Föräldramöte

Igår var jag på mitt livs första föräldramöte. Säkert inte den sista. Det kändes skumt. Ungefär som när jag fick körkortet och körde bil själv för första gången utan att ha någon sittandes bredvid mig. Eller när jag fick mitt första "riktiga" jobb. Den där känslan av att nu kommer de snart på mig. Samtidigt som jag tänkte att det var ju inte länge sen mina föräldrar gick på föräldramöten... Rektorn hade bjudit in en föreläsare som ställde frågan hur många som var på ett föräldramöte för första gången. Nästan alla. En annan fråga som jag funderade på efteråt var "vilka är här i egenskap som förälder"? Förutom personalen - var det någon som var där av någon annan anledning? Det var faktiskt några som inte räckte upp handen. Hmmmm. Det fanns bl a en bonusmamma. Hon kanske inte såg sig som förälder. En definitionsfråga med andra ord. Eller?

Vad händer på ett föräldramöte? Rektorn och personalen presenterade sig. Sen fick vi presentera oss. De berättade om sin verksamhet och efteråt fick vi en föreläsning om diskriminering och kränkning. Killen som föreläste var hälsopedagog. Vi blev indelade i tre grupper och i grupperna fick vi diskutera utifrån fyra frågor som delades ut. Det höll på i ett par timmar och tiden gick fort. Fikat uteblev men det fanns frukt, vilket var helt ok. Jag hann äta middag innan. Slutsats; första föräldramötet avklarades med högsta betyg om jag får säga det själv. ;-)

Compact living-semester, d v s husvagnssemester

Det ska va´husvagn...eller?! Min sambo sålde sin motorcykel och köpte en begagnad husvagn istället. Gissa om han har fått höra kommentarer på detta? Ja, inte bara ifrån mig. Jag är inte uppväxt med husvagn. Det är det många som är och min bild av husvagnslivet innan var att det ändå var fler fördelar än nackdelar med detta. Jag hade ändå svårt att få ihop bilden av mig och en husvagn. Mitt liv som aktiv singel i "storstan" till ett något modifierat liv som Svensson. Från lägenhet till hus, katt (som vi tyvärr fick ta bort i sommar) istället för hund, Volvo, barn och nu husvagn. Små steg som blir stora i sammanhanget. Veckan innan vi skulle iväg på semester så började jag engagera mig i husvagnen. Det är min sambo som har skurat, piskat dynor, torkat skåp. Jag insåg att det inte fanns någon återvändo. Det var som att inreda ett hem. Dagen D hann vi ända fram till Motala. Det var då jag började inse att det var inte säkert allt fungerade i husvagnen. Det förutsatte jag att min sambo hade kollat. Kylskåpet fungerade d v s utan el. Halva semestern hann gå innan vi undersökte om toaletten fungerade. Då hade vi besökt ett antal offentliga toaletter i varierande skick...och de finns ju inte alltid när man behöver dem. Jag kan ändå rekommendera bensinstationernas toaletter. En del erbjuder t o m parfym för den som vill stänka på sig ett par droppar. Det var ändå lite Drömkåken över det hela. Hyllor började hänga snett och gångjärn gick sönder så att dörrar åkte ner. Men vi fixade det.

Det tog en vecka innan vi vande oss vid det lilla utrymmet. Vår dotter älskade husvagnslivet! Jag tror hon stormtrivdes med att ha oss så nära inpå. Det regnade som sagt var mycket och det mesta var fuktigt. Men inte bara det. Tvestjärtarna flyttade in och en dag kändes det som de var överallt. Usch och blää! Fördelen med husvagn är att det går att flytta på sig vilket vi gjorde...för att hitta sol och värme! Det blev ganska mycket regn men vi hade många fina dagar även om inte solen alltid tittade fram. Mulet väder är helt ok. Vädret bidrog dock att min sambo, som glömt sina gummistölvar hemma, köpte sig ett par. Vår dotter fick sina första gummistövlar. Tänk att det finns så små stövlar att köpa! Visst är de söta!

Vår husvagnssemester blev hela tre veckor lång. Vi hann med Öland, glasriket, Österlen, delar av Skåne, Köpenhamn och västkusten. Sammanfattningsvis så var det väldigt mysigt och jag är beredd att göra det igen. Efter en compact living-semester var det ändå skönt att komma hem!

Vävda band

Det är väl ingen nyhet men tiden går så fort, ja, ibland i alla fall. Nu blir jag lite filosofisk till sinnet...tänk att vi kan uppleva tid så olika beroende på hur vi mår, vilken fas i livet vi befinner oss i, nya rutiner tillkommer, gamla rutiner ändras...ja, säkert många andra saker också.

Det finns så mycket att berätta. Semestern, föräldraledigheten, inskolning etc men jag får återkomma till det. Kommer ni ihåg de vävda banden som mamma sydde fast i våra kläder när vi var små? Ja, min mamma gjorde det i alla fall. Jag tyckte att det var lite spännande. Det var någonting annat på gång. Varför skulle annars dessa band sys fast på många utav mina kläder när jag hittills lyckats använda kläder i 6 år utan dem?

Nu har jag själv gjort det. Beställt vävda band till min dotter. Med eller utan symbol, vilken stil, med eller utan telefonnummer och adress? Det blev endast hennes namn, skrivstil, svart stil på vit botten. Hon kommer tro att banden är en del av hennes kläder. Det är andra saker som skvallrar om att det är någonting annat på gång.

Bra skor, bättre löpare...jag tror faktiskt det!

Jag hade verkligen ett par ruggigt gamla joggingskor, Nike Pegasus, eller något liknande, att ha på fötterna inför Tjejmilen 2006. Det hade gått lika bra i stumplästen. Nu var det dags att inhandla ett par nya. Mina krav var höga och argumenten var vassa. Min sambo var med. Nu skulle jag börja jogga på allvar och förutsättningarna var bästa tänkbara. Bara att ta på sig skorna och springa ut i naturen. Här ute finns många mil väg att springa på. Tjejen, som hjälpte mig att ta fram olika skomodeller, frågade hur mycket jag sprang och då var jag nog lite svävande när jag svarade. Det var ju nu min karriär som löpare skulle komma igång. Efter att jag hade sprungit på löpbandet och fått mina spänstiga steg förevigade på film så var de inte så svårt. Med ett par svindyra joggingskor i påsen plus två par strumpor för enbart detta syfte, jogging, så var jag något fattigare och för tillfället kanske en aning lyckligare...nej, kanske inte. Min sambo var inte lite skeptisk. Och hur gick det sen? Jo, jag kom runt Tjejmilen och i år är det dags igen. Men först är det Vårruset. Om jag tränar? Jaa, sådär lagom mycket. Ni vet hur det är i förkylningstider och det är så lätt att skada sig om man tar i för mycket.

Grattis älsklingen!

Min underbara sambo fyller år. Grattis älsklingen!

Influensa, gräs och fika - det går åt rätt håll

Tänk vad tiden har en förmåga att rinna iväg. Jag tror att marsmånad går till historien för vår del. Förutom lilltjejen, som i princip jämt är förkyld, så fick jag influensan två gånger. Tro mig, det tar på krafterna.
Det som är nytt under stjärnorna här ute på landet är att gräsmattan, om man nu kan kalla den för det, numera är mer svart än höliknande. Det torra gräset brändes bort och nu börjar det komma upp gräs...som är grönt! :-) Helst hade jag även sett att alla minikullar av jord hade jämnats med marken men man kan inte få allt på en gång.
En regnig dag som denna skulle det vara mysigt att krypa upp i soffan med en bok, en kopp varm choklad och nybakade bullar! Det blir fika hemma hos en kompis istället när min gosiga tös har vaknat.

Specifik spetskunskap inom vissa områden

Igår fick jag frågan som fick mig att le lite bredare än vanligt mot denna främmande person som med vakande nyfikenhet avvaktade mitt svar. Frågan löd: "Ursäkta, men du som har barn, vad ska man köpa för bok till en 2-åring?". Vi befann oss inne på en bokhandel och jag stod precis och tittade på barnböcker. Jaa, svarade jag medan vi båda tittade på Lillskruttan som undrande tittade tillbaka samtidigt som hon tyckte att det började bli alldeles för tråkigt i barnvagnen. En blick på mig och barnvagnen hade fått den andra kunden att lysa upp. Sannolikheten var kanske något större att jag råkade veta vad en 2-åring läser för böcker men bara för att jag hade ett barn med mig. Hade jag fått frågan om jag hade varit själv? Hur det än är så har jag lärt mig mycket nytt det senaste året och det innefattar även viss kunskap inom området barnbokslitteratur. :-D Mina boktips: Stina Wiréns böcker "Vem bestämmer?" och "Vem blöder?" (den tyckte dock kunden verkade makaber). De är roliga och charmiga!

Däbt i näsan och en dikt

Just nu är jag väldigt mycket "däbt i näsan", huvudet värker och hostan är hemsk. Ja, det är lite synd om mig men det finns bot - glass! Jag har legat lågt gällande skrivandet men här kommer en dikt som jag vill tillägna Hanna.

MITT INRE UTANFÖR
Jag flyter fram, svävar.
Iakttar allt och inget.

Fötterna når inte ner.
Landningsstället är nedfällt.

Känslan finns där.
Nu. Inte än. När då?

På väg ner.
Ned till vad?

Stabilare. Tryggare. Fotfäste.
Än att sväva.

Kanske svävar jag för att finnas till.
Det är jag.

Barnvagnen luktar skunk

Lillstumpan låg ute och sov i barnvagnen. Ett par dagar senare hade vi med oss barnvagnen in på ett ställe i stan. Det var några som var vänliga nog att uppmärksamma oss på att barnvagnen luktade illa. Efter en kort diskussion kom vi fram till att en eller kanske flera katter hade varit framme och markerat. Pinsamt, men det var bara att gilla läget. Jag förklarade att det i princip var "invasion av katter just hemma hos oss". Enligt en kattsajt så markerar en katt sitt revir med urin eller med doften från körtlar på huvudet. Detta tjänar som signal till främmande katter som kommer in på området. Katter kan också klösa på möbler eller träd och då lämna lukt från körtlarna i trampdynorna. Jag vet inte om det fungerar. Katterna kommer in på området i alla fall. Jag tror att det går en katt per hushåll här ute på landet. En av de som upplyste om den starka odören kände till ättikans fantastiska egenskaper. Luktar det illa - använd ättika! En ättikadoftande barnvagn skulle visst även hålla närgångna katter på avstånd. Värt att testa. Nu ska jag se till att bli kvitt förkylningen först innan jag tar mig an barnvagnen. Trevlig helg!

Tänk på rummet nästa gång

Har ni tänkt på vilken inverkan ett rum kan ha på oss? Ett rum anses ha stort inflytande på individens perception. Rummet kan finnas i princip var som helst. Det kan t ex vara en del av en park, en luftballong, en sporthall, en restaurang eller ett flygplan. Samspelet som utspelar sig i rummet bygger på själva miljön, vilken eller vilka produkter och tjänster som erbjuds. Det finns gedigen forskning inom området. Det finns t o m forskare som ser rummet som en scen där det dagligen utspelar sig olika föreställningar. Den som är chef eller VD kan ses som konstnärlig ledare eller kanske t o m som cirkusdirektör.

Det finns så fantastisk god mat och i ”rätt” miljö är jag övertygad om att den smakar ännu bättre. Jag har haft förmånen att besöka några spännande restauranger, både privat och i jobbet, men aldrig en restaurang som finns omskriven i Guide Michelin. Tyvärr. Jag kommer att återvända till några fina matminnen vid ett senare tillfälle. I Sverige finns det nio restauranger, enligt Wikipedia, som omnämns i Guide Michelin och utav dem är det endast Edsbacka krog som har två stjärnor. Stjärnorna står för:
En stjärna – "en väldigt bra restaurang i sin kategori"
Två stjärnor – "utomordentlig matlagning, värt en omväg"
Tre stjärnor – "exceptionellt bra kök, värt en egen resa"

Sofia skrev i sin blogg att hon hade besökt ”per se”, en restaurang som har lyckats uppnå tre stjärnor i Guide Michelin. Ingenting är lämnat åt slumpen utan här finns en tanke bakom allt. Själva plattformen är rummet. Rummet sänder ut signaler genom sin utformning till gästen. Det ska helst finnas en ”röd tråd” från entrén ända till toaletten. Vissa skulle välja att kalla helheten för en upplevelse, en måltidsupplevelse. Gästen som besöker per se har förväntningar på t ex miljön. Det ska vara en viss nivå av service, kvalité på maten, prisnivå, inredning t o m en viss typ av kunder, men även att lokalen karaktäriseras med faktorer som rummets storlek, färg, ljud och ljus osv. Det är också genom symbolerna och den estetiska utformningen som gästen får en förevisning om måltidsupplevelsens karaktär, d v s om den blir avspänd, lugn, lyxig, folklig, livlig eller inspirerande.

Nyligen spenderade f d Föreningssparbanken åtskilliga miljoner på att byta till en annan image. Ni har säkert sett det svartklädda gänget som tar sig ner från taket och byter ut alla gamla Föreningssparbankenprylarna till Swedbankprylar, t o m pennan byts ut. En rapport som jag läste för något år sedan hade en bank som studieobjekt. Bankkunderna ansåg att de viktiga imagedetaljerna, eller s k imageledtrådar, var designen, det fysiska arrangemanget i ett rum. Det var stilen, kvalitéen, strukturen och arrangemanget av möblemanget som förmedlade subtila sinnesintryck, men även nivån på ljus och ljud visade sig ha betydelse. Om imageledtrådarna ger ett trovärdigt och tryggt intryck i kombination med de tjänster och den service som erbjuds så kanske kunden väljer just den banken. Den ”röda tråden” kan även vara ett tema. Företag med starka och tydliga teman är t ex Ishotellet i Jukkasjärvi eller ett företag som Stadium. De sticker ut och lyckas med konststycket att fånga kundens/gästens sinnen. Verksamheter som tillämpar det här tänkandet på sin verksamhet, d v s har en ”röd tråd”, ett ”tema” eller genomtänkta ”imageledtrådar”, och de som gör det bra, kan tjäna pengar på det. Utmaningen ligger dock i att leverera samma kvalité dag ut och dag in.
Scenografer arbetar med rummet. Titta gärna in på Christines hemsida och läs mer om hennes arbete: Keffel design

Glädjefnatt!

Häromdagen ringde en av mina bästa vänner och berättade att de ska gifta sig. Hon undrade om jag ville vara hennes tärna. Vi har känt varandra sen vi var 6 år, delat glädje och sorg...vilken ära! Det går inte att med ord beskriva mina känslor. Jag fick glädjefnatt! Tårarna välde fram och det slutade med att vi båda grät av glädje. Jag vet att hon har längtat så länge efter det här och nu äntligen blir det av. Fånigt kanske men sen jag födde vår dotter så uttrycker jag mig väldigt känslosamt. Det går helt enkelt inte att hålla tillbaka tårarna oavsett om det är av glädje eller sorg. Jag kunde i och för sig brista ut i gråt för att min sambo inte kunde hitta ett par rena strumpor för drygt ett halvår sedan, vilket gjorde honom smått förtvivlad.
Jag kan tyvärr ingen tyska men med hjälp av Prismas ordbok lyckades jag få ihop detta:
Einem seine Liebe erklären und aus Liebe heiraten - viel Glück meine gute Freunde!
Inte illa va'? :-D

Värm upp inför bokrean

dagensbok.com är en litteratursajt där det varje dag recenseras en ny bok. Det är en systersajt till dagensskiva.com. En av mina vänner jobbar som recensent på dagensbok.com och jag hittade en gammal krönika från 2004 om bokrean med titeln "Världens tråkigaste bokrea". Tyvärr saknade han både ljudböcker och spännande, oväntade titlar bland utbudet. Nu har det gått tre år sedan dess och jag har en känsla av att utbudet av ljudböcker är något bättre men om det har dykt upp fler spännande titlar det vete katten. Fast jag gillar inrednings- och trädgårdslitteratur. Bland annat. Besök www.dagensbok.com och vill du läsa recensionen i sin helhet så hittar du den på http://www.dagensbok.com/member.asp?id=2&refid=23

Choklad för finsmakare

En vän till mig berättade att hon under en resa till Lund hade ätit den godaste chokladen någonsin. Intensiteten i hennes beskrivning av smakerna, konsistensen och dofterna gjorde mig nyfiken. Hennes ögon var lätt beslöjade och ett svagt leende dröjde sig kvar på hennes läppar. Eftersom jag vet att hon är något av en finsmakare så övertygade hon mig. När min sambo berättade att han skulle åka till Malmö i ett annat ärende fick han i uppdrag att hitta detta chokladens Mecka i Lund. Det var inte lätt för en utomstående att hitta trots modern teknologi till hjälp. Dessa dyrgripar åtnjöts sedan med alla sinnen. Jag tänker inte ens försöka beskriva hur de fyrkantiga sensationerna smakade och förförde våra smaklökar. Chokladen måste upplevas! Det bästa av allt - den går att beställa på nätet! http://www.hovbyno9.se/

Dagdrömmar och att förverkliga drömmar

Patrik och Sofia gjorde det många bara drömmer om. De sa upp sig, köpte en segelbåt och är sedan ett antal år bosatta på St. Martin, en ö i Västindien som till hälften är fransk och till hälften är holländsk. Det sägs att när ön delades upp mellan fransmännen och holländarna så bestämde de sig för att gå från varsin sida av ön, mötas upp på mitten och där skulle gränsen dras. Holländaren hade med sig en flaska genever som han smuttade på under sin färd vilket resulterade i att han inte hann så långt. De fick nöja sig med en liten del. I början av 90-talet läste Patrik och jag samma kurser i drygt ett år. Ibland när jag själv vill drömma mig bort en liten stund så surfar jag in på Patriks eller Sofias blogg och läser om deras äventyr. Där finns underbara bilder på varma sandständer och mysiga grillfester men även berättelser om otäcka djur och deras coola båt som väger ca 20 ton. Ibland leker jag med tanken, "sälja allt och ge sig ut på sitt livs äventyr", men snabbt byts den tanken ut till: "det går ju inte". Vad är väl en bal på slottet? Hmmm. Svenska myror (hade ingen aning om att det fanns så många olika sorters myror, även om jag är uppväxt på landet), ettriga mygg, orkaner med namn som Per, ihålligt regnande, korvgrillning i granskogen och en och annan solglimt - det är inte dumt det heller! Tillbaka till verkligheten tills nästa gång jag drömmer mig bort... Surfa in på www.kinander.com . Bilden tog jag under min semester i Dominikanska Republiken.

Så vackert

Det är minus tolv grader ute och jag kan nästan känna hur det biter i kinderna fastän jag sitter inne med en kopp nybryggt kaffe. Det har spruckit upp och solen skiner. Jag har precis lagt lilltjejen i sin säng och jag njuter av att lyssna till hennes insomningsljud. Hon småpratar med gosedjuren. Vi fick dra ner rullgardinen lite eftersom solen lyste in. Fukten som låg som en hinna på fönstret igår har under natten fryst till ett vackert spetsliknande mönster.

En av årets stora happenings är snart här!

Bokrean såklart! Bokrean för mig är som t ex båtmässan för båtintresserade. Om ni har varit på båtmässan, eller vilken mässa som helst, så vet ni vad jag menar. Känslan av att går runt bland boktravarna, få känna och klämma, bläddra i tidigare obläddrade böcker, dra in doften av nya böcker genom fladdrande näsborrar, trängas bland andra hugade spekulanter. Fast jag måste erkänna att jag har blivit bekväm med åren. Jag förbeställer böckerna som jag verkligen vill ha. Sen besöker jag olika bokhandlare. Jag minns att det fanns en tid då man nästan stod först i kön för att göra de bästa fynden. Klockan var inte mer än 6 på morgonen. Jag är ingen morgonmänniska men om det, som i ett av fallen, vankades gratis frukost efteråt, kaffe och fralla, så är jag inte helt omöjlig. Nu väntar jag ivrigt på att tidningarna ska dimpa ner i brevlådan!