Bra skor, bättre löpare...jag tror faktiskt det!

Jag hade verkligen ett par ruggigt gamla joggingskor, Nike Pegasus, eller något liknande, att ha på fötterna inför Tjejmilen 2006. Det hade gått lika bra i stumplästen. Nu var det dags att inhandla ett par nya. Mina krav var höga och argumenten var vassa. Min sambo var med. Nu skulle jag börja jogga på allvar och förutsättningarna var bästa tänkbara. Bara att ta på sig skorna och springa ut i naturen. Här ute finns många mil väg att springa på. Tjejen, som hjälpte mig att ta fram olika skomodeller, frågade hur mycket jag sprang och då var jag nog lite svävande när jag svarade. Det var ju nu min karriär som löpare skulle komma igång. Efter att jag hade sprungit på löpbandet och fått mina spänstiga steg förevigade på film så var de inte så svårt. Med ett par svindyra joggingskor i påsen plus två par strumpor för enbart detta syfte, jogging, så var jag något fattigare och för tillfället kanske en aning lyckligare...nej, kanske inte. Min sambo var inte lite skeptisk. Och hur gick det sen? Jo, jag kom runt Tjejmilen och i år är det dags igen. Men först är det Vårruset. Om jag tränar? Jaa, sådär lagom mycket. Ni vet hur det är i förkylningstider och det är så lätt att skada sig om man tar i för mycket.