Föräldramöte

Igår var jag på mitt livs första föräldramöte. Säkert inte den sista. Det kändes skumt. Ungefär som när jag fick körkortet och körde bil själv för första gången utan att ha någon sittandes bredvid mig. Eller när jag fick mitt första "riktiga" jobb. Den där känslan av att nu kommer de snart på mig. Samtidigt som jag tänkte att det var ju inte länge sen mina föräldrar gick på föräldramöten... Rektorn hade bjudit in en föreläsare som ställde frågan hur många som var på ett föräldramöte för första gången. Nästan alla. En annan fråga som jag funderade på efteråt var "vilka är här i egenskap som förälder"? Förutom personalen - var det någon som var där av någon annan anledning? Det var faktiskt några som inte räckte upp handen. Hmmmm. Det fanns bl a en bonusmamma. Hon kanske inte såg sig som förälder. En definitionsfråga med andra ord. Eller?

Vad händer på ett föräldramöte? Rektorn och personalen presenterade sig. Sen fick vi presentera oss. De berättade om sin verksamhet och efteråt fick vi en föreläsning om diskriminering och kränkning. Killen som föreläste var hälsopedagog. Vi blev indelade i tre grupper och i grupperna fick vi diskutera utifrån fyra frågor som delades ut. Det höll på i ett par timmar och tiden gick fort. Fikat uteblev men det fanns frukt, vilket var helt ok. Jag hann äta middag innan. Slutsats; första föräldramötet avklarades med högsta betyg om jag får säga det själv. ;-)

Compact living-semester, d v s husvagnssemester

Det ska va´husvagn...eller?! Min sambo sålde sin motorcykel och köpte en begagnad husvagn istället. Gissa om han har fått höra kommentarer på detta? Ja, inte bara ifrån mig. Jag är inte uppväxt med husvagn. Det är det många som är och min bild av husvagnslivet innan var att det ändå var fler fördelar än nackdelar med detta. Jag hade ändå svårt att få ihop bilden av mig och en husvagn. Mitt liv som aktiv singel i "storstan" till ett något modifierat liv som Svensson. Från lägenhet till hus, katt (som vi tyvärr fick ta bort i sommar) istället för hund, Volvo, barn och nu husvagn. Små steg som blir stora i sammanhanget. Veckan innan vi skulle iväg på semester så började jag engagera mig i husvagnen. Det är min sambo som har skurat, piskat dynor, torkat skåp. Jag insåg att det inte fanns någon återvändo. Det var som att inreda ett hem. Dagen D hann vi ända fram till Motala. Det var då jag började inse att det var inte säkert allt fungerade i husvagnen. Det förutsatte jag att min sambo hade kollat. Kylskåpet fungerade d v s utan el. Halva semestern hann gå innan vi undersökte om toaletten fungerade. Då hade vi besökt ett antal offentliga toaletter i varierande skick...och de finns ju inte alltid när man behöver dem. Jag kan ändå rekommendera bensinstationernas toaletter. En del erbjuder t o m parfym för den som vill stänka på sig ett par droppar. Det var ändå lite Drömkåken över det hela. Hyllor började hänga snett och gångjärn gick sönder så att dörrar åkte ner. Men vi fixade det.

Det tog en vecka innan vi vande oss vid det lilla utrymmet. Vår dotter älskade husvagnslivet! Jag tror hon stormtrivdes med att ha oss så nära inpå. Det regnade som sagt var mycket och det mesta var fuktigt. Men inte bara det. Tvestjärtarna flyttade in och en dag kändes det som de var överallt. Usch och blää! Fördelen med husvagn är att det går att flytta på sig vilket vi gjorde...för att hitta sol och värme! Det blev ganska mycket regn men vi hade många fina dagar även om inte solen alltid tittade fram. Mulet väder är helt ok. Vädret bidrog dock att min sambo, som glömt sina gummistölvar hemma, köpte sig ett par. Vår dotter fick sina första gummistövlar. Tänk att det finns så små stövlar att köpa! Visst är de söta!

Vår husvagnssemester blev hela tre veckor lång. Vi hann med Öland, glasriket, Österlen, delar av Skåne, Köpenhamn och västkusten. Sammanfattningsvis så var det väldigt mysigt och jag är beredd att göra det igen. Efter en compact living-semester var det ändå skönt att komma hem!

Vävda band

Det är väl ingen nyhet men tiden går så fort, ja, ibland i alla fall. Nu blir jag lite filosofisk till sinnet...tänk att vi kan uppleva tid så olika beroende på hur vi mår, vilken fas i livet vi befinner oss i, nya rutiner tillkommer, gamla rutiner ändras...ja, säkert många andra saker också.

Det finns så mycket att berätta. Semestern, föräldraledigheten, inskolning etc men jag får återkomma till det. Kommer ni ihåg de vävda banden som mamma sydde fast i våra kläder när vi var små? Ja, min mamma gjorde det i alla fall. Jag tyckte att det var lite spännande. Det var någonting annat på gång. Varför skulle annars dessa band sys fast på många utav mina kläder när jag hittills lyckats använda kläder i 6 år utan dem?

Nu har jag själv gjort det. Beställt vävda band till min dotter. Med eller utan symbol, vilken stil, med eller utan telefonnummer och adress? Det blev endast hennes namn, skrivstil, svart stil på vit botten. Hon kommer tro att banden är en del av hennes kläder. Det är andra saker som skvallrar om att det är någonting annat på gång.